På lördag börjar jag jobba igen, heltid, efter att ha varit hemma ett helt år... Det känns inte bra. Det känns för jävla jobbigt. Hur ska jag klara det!? Dels känns det inte kul att vara ifrån Tilde så mycket, men mest undrar jag hur fan jag ska orka med cirkus 73an när jag dessutom har ett barn att ta hand om när jag kommer hem! Missförstå mig rätt, jag trivs med att vara sjuksköterska. Jag tycker om vad själva jobbet SKA innebära. Jag tycker om att hjälpa människor. Vad jag däremot INTE tycker om är stressen och pressen, att ha ångest inför sitt pass. Att undra om larmet ska gå, om någon ska få hjärtstopp eller om jag än en gång ska bli utskälld av ngn av kommunernas gulliga anställda... Jag har jobbat som sjuksköterska lite mer än ett år, när ska man börja känna sig säker på det man gör? När ska man sluta ha ångest för att man ska göra ngt fel eller att ngn ska bli akut dålig?
Många klagar på vården, på väntetider, attityder och dåligt bemötande. Ja visst kan jag hålla med många gånger... Men om de bara visste skiten man får ta, stressen det innebär och arbetstyngden vi har! Jag älskar mitt jobb, jag trivs jättebra med mina kollegor, men jag vet att många precis som jag själv har ångest och är sönderstressade.
Många gånger är det roligt att jobba, men när jag påminns om hur det ofta är får jag panik. Dessutom verkar jag ha en period med mycket värk i lederna och jag väntar på svar från läkaren, kommer jag orka jobba??

Jag vill inte jobba. Panik.